Den 17 mars flög Sveriges utrikesminister till Houston och undertecknade Pax Silica. Inget föregående riksdagsbeslut. Ingen offentlig debatt. Ingen förklaring om vad Sverige faktiskt förbundit sig till. EU hade inte tagit ställning. Utrikesministern svarade inte på pressens frågor, hon skickade ett SMS via sin pressekreterare.
Elva svenska techprofiler skickade ett öppet brev med fem konkreta frågor. Ingen av dem har besvarats.
Debatten som följde handlade om geopolitik: EU kontra USA, Ericsson-lojalitet, demokratiunderskott. Allt det är rätt. Men det är fel fråga.
Den rätta frågan är arkitekturell.
Suveränitet är inte en flagga, det är en slutledningskedja
I en tidigare artikel argumenterade jag för att Sverige håller på att bygga en förvaltning där algoritmisk ogenomskinlighet fungerar som juridisk sköld. Att den snabbaste vägen till AI i staten också är vägen som river den ansvarsinfrastruktur det tog generationer att bygga.
Pax Silica är nästa kapitel i samma berättelse.
Deklarationen täcker halvledare, kritiska mineraler, energi, konnektivitet, och i förlängningen AI-modeller och digital infrastruktur. Det är inte ett handelsavtal. Det är en överenskommelse om vem som kontrollerar den tekniska stacken, och de stängda AI-plattformarna, som framtidens beslut fattas på.
Och här är problemet som ingen i debatten har satt ord på: du kan inte ha spårbart, granskningsbart beslutsfattande i offentlig förvaltning om den infrastruktur besluten fattas på kontrolleras av en utländsk stats strategiska intressen.
Det är inte en politisk poäng. Det är en arkitekturell realitet.
Kiruna-frågan är egentligen en förvaltningsfråga
Kritikerna frågar om LKAB:s fyndigheter i Kiruna. Det är en legitim fråga. Men det är fortfarande fel lager.
Tänk istället så här: Sverige vill att hundra myndigheter ska använda AI i sina beslut. Sverige vill att dessa beslut ska kunna granskas, överklagas och motiveras. Sverige vill, enligt sin egen AI-strategi, vara bäst i världen på att använda AI i offentlig förvaltning.
Samtidigt undertecknar Sverige en deklaration om samarbete kring digital infrastruktur. Deklarationen är offentlig. Frågorna gäller genomförandet: vilka aktörer får tillgång till vad, och hur ska avvägningar mellan nationella och amerikanska intressen hanteras när de kolliderar?
Du kan inte kräva av Arbetsförmedlingen att den ska kunna förklara varför en algoritm valde bort en arbetssökande, om algoritmen körs som en stängd tjänst på en plattform vars villkor, loggar och modelluppdateringar kontrolleras av en utländsk aktör.
Ansvaret slutar där kontrollen slutar.
Det värsta är inte att Sverige undertecknade, det är att ingen förstod kopplingen
Erik Slottner talade om digital suveränitet i Berlin i höstas. Tre månader senare undertecknade samma regering Pax Silica utan debatt. Det är inte hyckleri. Det är något värre: det är ett tecken på att de två frågorna inte ens uppfattas som relaterade.
Digital suveränitet diskuteras som en geopolitisk fråga, om oberoende från USA, om EU-lojalitet, om Ericssons marknadstillgång. Algoritmisk ansvarighet diskuteras som en förvaltningsfråga, om transparens, om överklagbarhet, om mänsklig kontroll.
De är samma fråga.
Om du inte kontrollerar stacken kan du inte kontrollera slutledningen. Om du inte kontrollerar slutledningen kan du inte utkräva ansvar. Om du inte kan utkräva ansvar har du inte en rättsstat, du har en som ser ut som en.
Den fråga ingen ställer
Det öppna brevet till utrikesministern innehöll rätt frågor om process och förpliktelser. Men det saknade den fråga som är mest central för varje medborgare vars ärende en dag avgörs av en algoritm:
Hur säkerställer Sverige att de AI-system som används i myndighetsutövning kan granskas, revideras och hållas ansvariga när åtagandena i den offentliga Pax Silica-deklarationen omsätts i praktiken?
Det är inte en teknisk fråga. Det är en konstitutionell fråga.
Och tills den besvaras bör varje myndighetsbeslut som fattas med stöd av AI på stängda utländska plattformar betraktas som rättsosäkert, inte som ett tekniskt problem att lösa senare.
Bäst i världen på AI i offentlig förvaltning. Det är fortfarande ambitionen.
Men du kan inte bygga ett ansvarsfullt AI-samhälle på en stack du inte äger, med en process du inte förstod, genom ett avtal du inte debatterade.
Suveränitet är inte en flagga du hissar. Det är en slutledningskedja du kontrollerar.
: Pax Silica-deklarationen är offentlig. Formuleringarna om dess tillgänglighet har rättats.